Anna och Robin

Idag läste jag en dikt som min "svärson" Robin hade skrivit till min dotter Anna. Jag blev djupt berörd för den var så vacker och uppmuntrande. Att se och uppleva hur två unga människor har funnit varandra är en fin syn och upplevelse.Jag är glad åt detta och varje beslut de tar ,vad det än är ,så kommer jag att stå bakom dem och stödja dem. De har varit ledsna en tid men jag vet ju från mitt eget liv att "efter regn kommer sol".Man behöver inte glömma det som var men man går vidare i livet och så finner man att ljuset kommer åter in i ens tillvaro. Man kan åter skratta och känna det som kallas för lycka.


"Jag vet att du sover känner värmen från din hud bara lukten gör mej svag men jag vågar inte väcka dej nu Jag skulle ge dej allting du pekar på men bara när du inte hör vågar jag säga så Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor jag kan inte ens stå när du inte ser på och genomskinlig grå blir jag utan dina andetag Min klocka har stannat under dina ögonlock fladdrar drömmarna förbi inuti är du fjäderlätt och vit Och utan ett ljud mitt hjärta i din hand har jag tappat bort mitt språk det fastnar i ditt hår Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor jag kan inte ens stå när du inte ser på och färglös som en tår blir jag utan dina andetag Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor jag kan inte ens stå om du inte ser på och genomskinlig grå vad vore jag utan dina andetag Vad vore jag utan dina andetag "

Text J.Berg